Läste Precis klart de 25 volymer av Basara som utgör grundhistorien och jag kan knappt sluta gråta. Så sjukt underbar serie!! Nu ska jag sitta och vältra mig i nostalgi när jag läser de två sista volymerna som antagligen är små sidohistorier med de många olika sidokaraktärerna.

Hundratals år från nu i en värld förstörd av naturkatastrofer lever Japan i ett underutvecklat samhälle liknande Japan under Feodaltiden med tyranniska kungar, samurajer, slavar och total avsaknad av modern teknologi. I en by i öknen lever Sarasa, en 15årig flicka i skuggan av sin tvillingbror Tatara som vid deras födsel förutspåtts till ”the child of destiny”. Tatara är förutspådd att bli den som störtar kejsaren och tar landet in i en ny era. Men allt tar en vändning när kejsarens son, den röde kungen stormar byn och dödar Tatara. För att inte folket ska tappa hoppet tar Sarasa sin brors plats och utklädd till man leder hon upproret. På andra sidan har vi Shuri, den röda kungen som försöker skapa en plats för sig själv i världen och bli fri från sin far oavsett vilka metoder han tvingas använda. Sarasa och Shuri träffas av en slump vid en varm källa. Utan att veta att de är fiender förälskar de sig i varandra. Men i takt med att deras relation växer eskalerar våldet och allt blir bara mer och mer blodigt.

Så vad är det som är så fantastiskt? I grund och botten handlar Basara om krafterna som driver människor; kärlek och viljan att skapa ett bättre liv för sig själv och sina närmaste. Det handlar om hat och våld och hur krig påverkar människor. Det handlar om att göra det som är rätt, att stå för det man tror på och att ta ansvar för sina handlingar. Det handlar om ledarskap och hur tungt det är. Men mest av allt tycker jag att det handlar om sökandet efter sin identitet och något man kan tro på.

Serien är fullpackad med de saker jag sätter högt värde på i en serie. Karaktärerna är genomtänkta och tar sig egendom tuffa prövningar och lär sig av sina misstag och växer som personer. Teckningarna är vackra, karaktäristiska och skildrar våld, blod och död utan att tappa känslan av att det fortfarande är en romantisk serie där människors känslor är fokus och inte actionscenerna. Det är spännande och lite lagom förutsägbart, för lets face it man vill faktiskt kunna gissa rätt ibland på vad som ska hända. Storyn är en skön twist på den tidsperiod som är mest omskriven och romantiserad i Japansk litteratur. Japan är täckt av sand, men någonstans där under skymtar en sen länge bortglömd kultur, det som idag är det moderna japan.

Trotts att den är så lång är den värd att läsa, för den känns aldrig tråkig eller meningslös. Fullproppad med bra karaktärer och med bra story är det en av de bästa serier jag läst!!

PS. Läs Anatolia Story!